Dankoo

som jag misstänkte så var besöket hos sjukgymnasten högst onödigt. han sa inget som jag inte redan viste.
jag kan börja träna när jag vill, jag kan anstränga benet så mycket jag själv klarar, till smärtgränsen lixom.
det enda viktiga att tänka på är att jag går och rör mig rätt. alltså att inte halta eller kompensera pga smärtan, vilket jag så klart viste själv oxå.

passade på att fråga om mitt knä oxå, det har inte vart helt bra sen operationen, som var nu för rätt många år sen. det låser sig och håller på när jag böjjer o sträcker. alltså inte alltid men till exempel när jag lyfter på jobbet eller tränar tungt på gymmet. Han tyckte jag ska söka för det hos en ortoped. detta viste jag så klart oxå men det känns inte som att jag vill göra det...orka gå tillbaka till det, orka göra om allt det jobbiga igen från början, för fjärde gången i livet, nej tack. får ångest bara jag tänker på det.  

i övrigt var den en kul vända till stan, träffade folk helt oplanerat som ja inte sett på länge, o det va kul =)

moja sreco, moja tugo
pa volim te sta bih drugo