inlevelse
har kollat på en film ikväll som gick på sexan, friday night lights. aså ja älskar idrottsfilmer. alla handlar typ om samma sak och det finns ju bara två sätt det kan sluta på, vinst eller förlust. ändå sitter jag och är helt inne i filmen och typ blir värsta glad när det går bra och uppgiven när det går dåligt, haha vadå tönt men vafan.
just den här var om ett high-school lag som spelade amerikansk fotboll. jag kan typ inget om den idrotten men man fattar ju ändå om det går bra eller dåligt =P som vanligt är det underdogs som lyckas ta sig hela vägen med allting emot sig, standard lixom. deras stora stjärna blir skadad och då får andra ta steget fram och bevisa att dom är grymma, och det gör dom.
en spelares pappa vann själv the state championship när han var yngre, och då får man en ring som bevis. pappan dricker och är agro mot sonen, och skäller på honom när det går dåligt på plan. spoiler följer!
filmen slutar med att dom förlorar finalen, efter att ändå ha spelat grymt bra. pappan går ner på plan efteråt och kramar om sin son, och ger honom sin ring...aså fatta va fint moment eller! nästan så man blev tårögd, för att inte säga att man faktiskt blev det.. haha. älskar såna filmer, känsla och kämpaglöd verkligen.
en annan sån film som jag älskar kraftigt är Coach Carter, samma sak där. känsla o allt. vad hade man gjort utan idrott? ingen aning aså. det är livet.
just den här var om ett high-school lag som spelade amerikansk fotboll. jag kan typ inget om den idrotten men man fattar ju ändå om det går bra eller dåligt =P som vanligt är det underdogs som lyckas ta sig hela vägen med allting emot sig, standard lixom. deras stora stjärna blir skadad och då får andra ta steget fram och bevisa att dom är grymma, och det gör dom.
en spelares pappa vann själv the state championship när han var yngre, och då får man en ring som bevis. pappan dricker och är agro mot sonen, och skäller på honom när det går dåligt på plan. spoiler följer!
filmen slutar med att dom förlorar finalen, efter att ändå ha spelat grymt bra. pappan går ner på plan efteråt och kramar om sin son, och ger honom sin ring...aså fatta va fint moment eller! nästan så man blev tårögd, för att inte säga att man faktiskt blev det.. haha. älskar såna filmer, känsla och kämpaglöd verkligen.
en annan sån film som jag älskar kraftigt är Coach Carter, samma sak där. känsla o allt. vad hade man gjort utan idrott? ingen aning aså. det är livet.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hallå du, vi ses kanske på lördag i gbg :P ska oxå gå på shan, min pojkvän lyckades få tummen ur röven o fixa biljetter haha. menändå var JAG tvungen att hämta dom.. usch .. :P
Trackback
