en känsla

Jag känner på mig att jag inte kommer skriva speciellt mycket här på ett tag, det finns liksom inte något att skriva om.
Inte något som jag vill dela med mig av iallafall.

Allt är bara en enda lång väntan på mitten av Januari för mig just nu, en enda lång väntan för att få reda på vad man ska göra till hösten...vart man ska ta vägen. 

Tanken på det hela tynger ner mina axlar ända ner i marken, det får mitt huvud till att färdas i mörker genom sina funderingar.

Mitt i allt, i funderingarnas centrum, står ni...ni få som verkligen betyder något.
 
Och du är så långt långt borta, så långt borta att jag inte känner av ens en gnutta närhet längre. Vrati se.

Vi hörs när vi hörs, kanske kommer det inom en snar framtid att finnas lite mer att skriva om, vi får se...vi får se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0