13-11-2005

idag är det tre år sedan Goran gick bort, kan knappt förstå att det gått tre år.

minnet känns så färskt, när man stod där runt kistan, såg honom för sista gången.

minns fortfarande sista samtalet, på fest i GBG. Ta ner Boki och ha lika kul som vi hade på Liseberg. Åka alla till Dubica tillsammans när körkortet kommit. Han skulle söka till big brother.

vad som än händer, så går livet vidare, det bara måste vara så.

ta vara på vad ni har i livet, ta de chanser ni får. lev som ni lär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0