Dankoo

om ni blev lite chockade över att jag skulle ut och träna så lär ni bli ännu mer chockade när ni hör vad jag sedan gjorde.

jag började köra lite boxning, men märkte rätt snart att jag inte hade power nog för att göra det ordentligt. det var en annan sorts energi som behövde komma ut....så jag kommer på min hjärna med tankarna: "jag borde gå ut o springa"

och vet ni vad jag gjorde? jag sprang!! eller ja okej, jag joggade...duuh liksom...hur många springer egentligen på riktigt när dom säger "jag ska ut och springa" ?? ne precis, så shut it.

det var inget maraton, verkligen inte, jag sprang 20 minuter. men ärligt talat så är jag väldigt nöjd med det, och det bästa av allt: det var sköönt!

kände snabbt andfåddheten, men fortsatte...kände sedan ett knä som gjorde ont, men jag fortsatte...jag kände hur vaderna fick panik av den plötsliga ansträgningen på hård asfalt, men jag fortsatte.
rockymusik spelades i bakgrunden och med fokuserad blick fortsatte jag min resa framåt.

hahaa.

man borde stretcha mer, det är en slutsats jag kom fram till samtidigt som jag sprang. så stel i musklerna som jag är nu, har jag aldrig tidigare i mitt 21-åriga liv varit. jag var fotbollsspelare, och vi är det idrottarsläktet som är slarvigast med stretching, men ändå var jag inte i närheten av så stel som jag är idag. jag kan inte ens få ner fingrarna i marken när jag står ihop med benen.

såå, nu kan man ju äta godis och slappa med gott samvete.
inte för att jag någonsin haft dåligt samvete för de där sakerna, men det är ju bara något man säger....haha.

ciao