black
"It's not easy to live with the need to control everything, cause it's not possible to achieve the goal of total control. Dark, black clouds flying around in your mind, and there's no way of stopping the feeling of helplessness that the clouds are spreading. Like a brickwall of heavy rain it just remains on the ground of the inside of your head, like a fortress. There's no way in, there's no way out"
Poetry, or rubbish, there's a fine line between the two of them. Judge for yourselves, the truth is well hidden in the deepest, darkest corners of my heart, and my mind. No way in or out, like a fortress.
You're the best.
Toghether we should be invincible.
Are we?
I sure hope so.
Först tänkte jag här över skriva "I'm the best" och låta det vara så. Ego i grund och botten. Har jag inte förut sagt att jag är en självisk människa så säger jag det nu, i andra fall säger jag det igen, i'm a selfish fool, with to much love to give. Ni kanske undrar hur man kan vara självisk, och ändå ha för mycket kärlek att ge? Vad kan man säga, världen vi lever i är inte så logisk som man vill få den till.
Hur mycket kärlek man har att ge definieras för övrigt inte av hur mycket man faktiskt lyckas förmedla.
Love me
Kommentarer
Trackback
