Ett nytt kapitel
Det vanskas nya tider för mig, ett nytt kapitel i livet.
I Fredags jobbade jag den sista dagen på Servera R&S AB, förhoppningsvis för alltid, iallafall "på riktigt"
Jag vet mycket väl att det kan komma att bli, och säkerligen kommer att bli, sommarjobbande där för mig några somrar i rad nu, som student behöver man pengar.
Det är självklart en säkerhet att vara tjänstledig, för om jag inte får något jobb direkt efter utbildningen så har jag Servera som ett säkert kort, men jag hoppas såklart att det aldrig ska behövas.
På Lördag klockan 13 börjar tåget rulla mot Göteborg, där jag byter tåg till Stockholm, och där blir det ett sista byte för att komma på tåget som går ändra fram till Luleå och anländer till centralen där klockan sju morgonen efter. Väl där checkar jag in på vandrarhemmet och fördriver sedan Söndagen genom att äta och hitta Elgiganten där det möjligtvis ska investeras i en ny mobil.
På Måndagen beger jag mig till universitetet där introduktion ska hållas och information ska mottas angående studiestarten.
Så här långt är schemat spikat, det är nu det börjar bli lite knepigt och osäkert.
Om Gud vill, och om jag har turen på min sida, så får jag mellan klockan 16 och 19 ett samtal från ett nummer som börjar med 013. Det är riktnumret till Linköping, och där ska fem personer vara frånvarandra från uppropet för att jag ska köpa första bästa biljett från Luleå till ovan nämnda stad.
Får jag inte något samtal mellan klockan 16 och 19 så fortsätter min vistelse i Luleå med en vecka full med information och tid för att vänja sig vid staden, universitetet och den nya uppgiften i livet, sjukgymnastik.
Hoppet tar dock inte slut där, utan de två närmaste veckorna kan ett samtal komma ifall någon tjomme fått för sig att hoppa av programmet i Linköping, vilket då öppnar en ledig plats till mig, och då är det återigen första bästa biljett ifrån Norrland som gäller.
Älskar när saker är så ovissa, det är det bästa jag vet att helt och hållet överlämna sig själv åt en situation som man själv inte kan påverkar alls. Ja, den föregående meningen skrevs med 100% sarkasm. Jag har ett stort kontrollbehov, så jag gillar inte den här situationen det minsta, men jag har inget val. Det är bara att göra det bästa av det hela!
Håll tummarna gott folk.
I övrigt så ser jag väldigt mycket fram emot att få börja studera det jag velat i över tre år. Det faktumet glöms bort lite mitt i all hype om att få komma till en stad som inte ligger 17 timmar med tåg åt helskotta.
Det kommer bli ett äventyr, och det kommer bli en stor omställning för mig. En väldigt stor omställning.
Tänk er själva, jag har bott hemma i 21 år, nu ska jag åka till en stad så långt bort och klara mig helt själv. Så grymt lärorikt och spännande ska det bli!
Vad jag har haft för mig sedan senast jag skrev?
Spenderat underbara dagar med min älskade.
Sovdags.
I Fredags jobbade jag den sista dagen på Servera R&S AB, förhoppningsvis för alltid, iallafall "på riktigt"
Jag vet mycket väl att det kan komma att bli, och säkerligen kommer att bli, sommarjobbande där för mig några somrar i rad nu, som student behöver man pengar.
Det är självklart en säkerhet att vara tjänstledig, för om jag inte får något jobb direkt efter utbildningen så har jag Servera som ett säkert kort, men jag hoppas såklart att det aldrig ska behövas.
På Lördag klockan 13 börjar tåget rulla mot Göteborg, där jag byter tåg till Stockholm, och där blir det ett sista byte för att komma på tåget som går ändra fram till Luleå och anländer till centralen där klockan sju morgonen efter. Väl där checkar jag in på vandrarhemmet och fördriver sedan Söndagen genom att äta och hitta Elgiganten där det möjligtvis ska investeras i en ny mobil.
På Måndagen beger jag mig till universitetet där introduktion ska hållas och information ska mottas angående studiestarten.
Så här långt är schemat spikat, det är nu det börjar bli lite knepigt och osäkert.
Om Gud vill, och om jag har turen på min sida, så får jag mellan klockan 16 och 19 ett samtal från ett nummer som börjar med 013. Det är riktnumret till Linköping, och där ska fem personer vara frånvarandra från uppropet för att jag ska köpa första bästa biljett från Luleå till ovan nämnda stad.
Får jag inte något samtal mellan klockan 16 och 19 så fortsätter min vistelse i Luleå med en vecka full med information och tid för att vänja sig vid staden, universitetet och den nya uppgiften i livet, sjukgymnastik.
Hoppet tar dock inte slut där, utan de två närmaste veckorna kan ett samtal komma ifall någon tjomme fått för sig att hoppa av programmet i Linköping, vilket då öppnar en ledig plats till mig, och då är det återigen första bästa biljett ifrån Norrland som gäller.
Älskar när saker är så ovissa, det är det bästa jag vet att helt och hållet överlämna sig själv åt en situation som man själv inte kan påverkar alls. Ja, den föregående meningen skrevs med 100% sarkasm. Jag har ett stort kontrollbehov, så jag gillar inte den här situationen det minsta, men jag har inget val. Det är bara att göra det bästa av det hela!
Håll tummarna gott folk.
I övrigt så ser jag väldigt mycket fram emot att få börja studera det jag velat i över tre år. Det faktumet glöms bort lite mitt i all hype om att få komma till en stad som inte ligger 17 timmar med tåg åt helskotta.
Det kommer bli ett äventyr, och det kommer bli en stor omställning för mig. En väldigt stor omställning.
Tänk er själva, jag har bott hemma i 21 år, nu ska jag åka till en stad så långt bort och klara mig helt själv. Så grymt lärorikt och spännande ska det bli!
Vad jag har haft för mig sedan senast jag skrev?
Spenderat underbara dagar med min älskade.
Sovdags.
Kommentarer
Trackback
