Dankoo

Alltså, nu har allvaret börjat kan man väl påstå. Måndagen bestod av en massa information som gjorde så att hjärncellerna krockade med varandra efter ett litet tag, mycket på en gång!

Klassen verkar bra, lugn och så. Vi är om jag räknade rätt på pappret 47 personer och av dom är endast 13 stycken killar, så jag är en minoritetsgrupp här på alla sätt...haha.

Igår promenerade jag mer än jag kan minnas att jag gjort de senaste tre åren sammanlagt. Då räknas alltså inte allt gående på jobbet, för det måste man ju göra. Igår skulle jag skriva in mig i en nation här i Uppsala, vilket man måste göra för att studera här och få kårleg och sånt där. För mig blev det Göteborgs nation, det kändes som ett bra val när man inte orkar sätta sig in i vad alla de olika nationerna står för.

På kvällen var det pubrunda, men den missade jag. När jag skulle hem från nationsinskrivningen så gick jag en aning vilse i stan. Hade gått vägarna förut men nu blev det någon sorts kortslutning i kontoret så jag hittade inte alls längre. Kom tillbaka till vandrarhemmet samma tid som samlingen för pubrundan var, och helt ofixad går man ju inte dit, så jag kom inte med helt enkelt.

Bestämde mig istället för att ta mig till Elgiganten och ge mig själv en liten present för att jag varit så duktig och börjat studera. Anser efter en koll på kartan att det inte är så långt dit, så jag promenerar. Det tog 30-40 minuter, och väl där så säger nissen som jobbar där att mobilen inte finns i lager och att "dom visst har skrivit fel på internet" ...tack och hej och en lång och kall promenad hem igen, fyfan. Tre och en halv timme promenad i slaskigt väder och med blöta byxor efter att en bil bestämt sig för att skvätta ner allt och alla inom en omkrets av tio meter.

Ben som spaghetti, fötter som köttfärs och huvud som en piskad persisk matta.

För att berätta vidare, så har jag ordnat boende. Var igår hos en tant som hyrde ut rum i sin villa. Det såg gammalt ut, det luktade gammalt och jag kände mig gammal där, det var ganska sunkigt med andra ord. I värsta fall hade jag fått ta det tills man hittat något annat, men de andra jag besökte var så mycket bättre. Nyrenoverat badrum som var riktigt fräscht, egen ingång och eget pentry. Avskärmat så att det känns som helt eget, så det var mycket bra. Det enda negativa var läget, det är nästan 20 minuter ifrån centrum, med buss. Får se om framtiden för med sig något helt eget eller hur det blir, men det här är bra till att börja med. Bussen stannar för övrigt precis framför Akademiska sjukhuset där jag håller till på dagarna.

Flyttade dit min packning idag, så att jag slipper ta runt det över hela stan imorgon när jag checkat ut från vandrarhemmet. Nice.

Känns ganska ensamt just nu, jag har inte kunnat vara med på några nollningsaktiviteter för att jag haft allt annat att ordna först och främst, så några direkta vänner har jag inte fått än så länge i klassen, men men. Jag har aldrigt haft problem med att vara ensam, utan det handlar snarare om saknad och avståndskänsla till er som man saknar. Ni vet vilka ni är, DU vet vem du är.

På tal om annat, fyfan vad jag hatar att äta frukost. På jobbet hade man hunnit jobba upp en enorm aptit till klockan åtta, men när jag precis vaknat har jag noll aptit över huvud taget, klarar knappt en fralla sen mår jag illa. Ändå måste man äta. Laaame.

Igår ringde Linköpings Universitet till mig och erbjöd en plats hos dom, jag tackade nej. Kändes bra att kunna göra det.

Dagens låt: Guns&Roses-Civil war
Whats so civil about war, anyway?

Good point.