Dankoo

Jag hade ett comeback-inlägg på G men teknikens under gjorde att det sket sig, så nu är jag väldigt grinig och får återkomma med ett försök imorgon.

håll till godo, jag lever.

seriöst nu, är jag en riktig medelmåtta eller vad? när jag tänker efter så har jag inget så där som sticker ut, som gör att människor liksom häpnas över hur duktig jag är på något.
för att förtydliga:

- jag spelar inget intrument.
- jag kan inte sjunga.
- jag är inte konstnärlig av mig.
- jag är inte talangfull när det gäller idrott, jag är ganska bra på alla idrotter.
- jag kan inte dansa, alltså på riktigt.

visst, det är aldrig sent att lära sig vissa saker och blabla, men nu menar jag att ha talang från när man var liten, medfött. Jag har spelat intrument när jag var liten, men jag lärde mig aldrig mer än typ blinka lilla stjärna, för att jag inte hade talangen och drivkraften som krävs.

lite surt är det. får skylla på mamma och pappa för att inte deras gener innehåller talang som kunde skickas vidare till mig.

Sasa Matic - Andjeo cuvar
Tose Proeski - Boze, brani je od zla

romantikerna säger: Kärleken är villkorslös

realisten säger: Det finns inte något sådant som villkorslös kärlek.

vilken sida tar ni?

tänk er bebeks röst o låten:

kaasno je sad, kaasno za svee
nemam volje, a nemam ni snage da se mijenjaaam
tuuututududuluu.

ryser.

När ett företag anställer en ny arbetare så börjar man allt som oftast med en 6-månaders provanställning. Om man vid periodens slut inte har presterat det som företaget anser vara grundläggande, så får man inte fortsätta. Till exempel är jag säker på att om man som arbetare tar sig en och annan tupplur på toaletten, står och pratar och uppehåller medarbetare flera timmar i veckan, och i allmänhet är lat, så får man efter 6 månader inte fortsätta. Detta gäller då inte på mitt förra jobb, eller rättare sagt just den avdelningen jag jobbade på där. Iofs så hade jag inte någon direkt provanställning, utan gick från sommarjobbare till vikarie, och därifrån direkt vidare till fastanställd.

Vart ville jag nu komma med det här? Jo, just det. Ett förhållande kan liknas vid en provanställning, med det undantaget att provet varar mycket längre i ett förhållande. Det tar rättare sagt aldrig slut. Om man missköter sig, tar en och annan tupplur i annan persons säng, eller bara inte går ihop med "chefen" så kan det enkelt bli ett "tack och adjö, bättre lycka nästa gång"
Med enkelt menar jag inte att det skulle vara en enkel avskedning, men vill ena parten gå skiljda vägar så finns det inte mycket för den andra att göra. Kan även tillägga att jag absolut inte tagit någon tupplur i annan persons säng, det var bara för att knyta tillbaka till det ovan nämnda när det gäller företag. Kan fortfarande med fast hand och rak blick säga att jag aldrig varit otrogen, och så kommer det forsätta. På den punkten kommer jag aldrig kunna "få sparken"

Vart jag ville komma igen? Jo, att förhållandelivet kräver mycket av en som person och människa. Man får hitta vägar att sammarbeta, sätt att kompromissa. Man får jobba på sig själv, man får försöka att tänka på sätt som man inte lyckats göra förr. Allt detta för att man verkligen vill vara kvar vid personens sida, för att man vill få något fint att bli ännu finare, att bli så perfekt det bara kan bli. Man lyckas inte själv, det är alltid två parter inblandade, man försöker hjälpa både varandra och sig själva.

Vad som alltid finns kvar i slutändan? Oberoende på vad utgången i förhållandet blir? Jo, en själv och ens egna stolthet, ens egna respekt för sig själv, och i vissa fall ens egna skam och ånger.

Obegripligt? Eller någon klarhet över huvud taget? Döm själva, jag har knappt en aning.  Verket har föregått författarens sinnen.

Jag har inte skrivit något alls på ett bra tag nu, inte haft någon lust, inte haft något att skriva eller berätta, thats it.

All hype efter att ha flyttat har lagt sig nu. Det nya har blivit det vanliga och det vanliga har blivit det tjatiga. Okej, lite överdrivet, jag har bara bott här i två månader, men ändå så. Det är bara plugg och plugg och ännu mer plugg. Lite festande insprängt här och där, men i stort sett plugg. En sak som jag är väldigt glad för är att det inte varit några som helst problem för mig att vänja mig vid en ny stad. Många som flyttar hemifrån för att plötsligt klara sig själva får stora problem med att komma in i det nya livet och den nya staden. Det är nya rutiner, nya platser, nya människor och nya skyldig- och rättigheter. För mig har allt bara gått som ett lugnt flytande vatten, inga problem. Jag trivs i staden, jag trivs med klassen och jag trivs med livet i det stora hela.

Om exakt två veckor är den första tentan, i anatomi. Det är stööört mycket!! Hur i hela fridens namn ska man klara av hela kroppen muskler, ben, leder, ligament, centrala nervsystemet och allmän anatomi med celler och brosk och bindväv och blaablablaaa på en och samma dag? Det luktar omtenta långa vägar, och det mina damer och herrar, det förstör en hel del. Vill inte vara här till mitten av Juni, då en eventuell omtenta skulle ligga.
 
Man går i skolan, kommer hem och så måste man fortsätta plugga. Det är det som blivit det vanliga som blivit det tjatiga. Inte själva grejen vi pluggar, för anatomi är intressant, men just att det inte finns något val längre. Jag vet att all tid måste läggas på studier nu för att chansen att klara båda tentorna (ja, det är två tentor på samma dag) ska finnas överhuvudtaget. Jag var inställd på en tuff start, men det här är ju bara knas. Minns när jag förr tänkte på att få plugga anatomi, föreställde mig sitta någonstans i min ensamhet och bara läsa och tycka att det är intressant och kul. Det har hänt, vissa stunder när plugget verkligen flutit på och tentaångest lagts åt sidan så har det verkligen hänt. Men oftast så ligger tanken på att det är ett måste för att klara utbildningen där i bakhuvudet och tar upp onödigt mycket energi, och då känns det inte så kul som det borde göra.

Vilket tjat va? Jag håller med. Och så måste man mitt i allt laga mat och äta. Vad blir det idag då? Ris och lax tror jag, men har inget såsvirke så det blir en torrare måltid.

Vi hörs när vi hörs.

beskrivningen här nedanför verkställdes ikväll, fy satan och herregud i himmelen säger jag bara, så mätt är jag, och det har gått över en timme sedan jag åt...

checka in monstret...



vattnas det i munnarna där hemma?